nu sitter jag i skolan och har lite tråkigt, har precis ätit lunch. mojsigt.
nu ska jag spela spel. bajbaj :D

Där satt jag, ensam och övergiven.
Tankarna for igenom mitt huvud.
Det gjorde ont i hela min kropp, jag skakade och frös i mörkret och kylan denna kalla septembernatt.
”varför finns internet!?!” skrek jag för mig själv.
Jag ropade på hjälp fastän jag visste att ingen skulle höra mig.

Jag satt hemma vid datorn och var inne på bilddagboken.se.
Jag satt och drev med folk hit och dit pojkar som flickor, jag tyckte det var roligt och skämtade alltid bort alla seriösa samtalsämnen.
Jag fick för mig att söka efter kärleken, en äldre kille som var mogen precis som jag.

Christian hette han, killen som jag blev totalförälskad i bara på mindre än en minut.
Jag började med att skriva ungefär :

-Heej, du var då allt en sötsak du<3.

Jag fick ett svar liknande så här :

-Nämen tjenare sötnosen, hur är det med dig? <3

Vi började prata väldigt mycket, när vi pratade med varandra fick jag alltid som en brinnande varm klump i magen och det kittlades till i hela kroppen.

Jag tänkte på honom varje dag, men jag berättade aldrig något om honom för mina vänner, för att de va väldigt ”barnsligt” att prata med någon över internet.
Ibland skolkade jag för att vi skulle få mer tid att prata med varandra, jag fick se honom i WebCameran och han fick se mig, vi båda var kära och vi pratade med varandra som om vi vore ett par.

Vi diskuterade aldrig om att träffas så jag tog första steget :

-du sötnos ? tycker du inte vi borde ses ?

-jojo självklart, men vill du det då ? jag vill inte vara för på.. men de skulle ju vara en dröm.

-jo jag vill träffa dig, nu, jag är faktiskt kär i dig. Sa jag till honom

-okej, när ?

-imorgon? , frågade jag.

-det blir bra, men vart vill du ses?

-bara jag får träffa dig så spelar det ingen roll vart. Sa jag.

-okejj, men eftersom vi inte bor centralt någon av oss, så kan vi ses vid vattentornet.

Vi bestämde oss för att träffas dagen efter på förmiddagen vid vattentornet, allt kändes perfekt, precis som om ingenting kunde förstöra hur jag mådde nu.
Det blev morgon och dagen var kommen, då jag skulle få träffa min kärlek.
Solen lyste starkt och bländade mina ögon, himlen var blå och fåglarna kvittrade uppe i himlen för fullt.
”underbart” tänkte jag, ”bättre än såhär kan det inte bli”.

Jag gick upp för den långa backen, de kändes som om jag skulle svimma för att jag var så nervös, det gjorde ont i min mage men samtidigt kändes de bra.
Där uppe, långt uppe stod han, han lyste starkare än solen och jag blev knäsvag, det pirrade i hela min kropp.
Jag gick upp, det kändes som om jag aldrig kom fram, stegen var så stora men ändå så små.
Jag närmade mig långsamt medans han stod och log mot mig.
Han var så vacker, bättre än vad jag hade hoppats på.

-Hej ! fint väder vi har idag eller hur ?  sa han till mig

-Haha, javisst har vi de.

Vi kramades snabbt och vi stod och pratade om allt möjligt.
Solen var varm och vi båda kisade och log för fullt.
Han sa till mig att vi skulle gå in i vattentornet för att han ville visa mig en sak så han tog min hand och vi gick in i en liten lucka på kanten av benet av vattentornet, jag rös i kroppen för att jag kände sån trygghet när han höll min hand så hårt.

Han hade en blå tändare med en naken tjej på, han tände den så att vi kunde se någonting där inne.
Vi gick väldigt långt in, de kändes som en grotta, de va så mycket större än vad det såg ut från fönstret i mitt rum, vi gick upp för några trappor, kommer t.om ihåg att det var 76 trappsteg.

När vi kom upp för trapporna så fanns de en madrass och massa tända ljus i ett hörn,
Han tog tag i mina båda händer så att han gick baklänges, de var väldigt mörkt.
Vi satte oss på madrassen och han höll mig i handen, de samlades lite handsvett mellan handflatorna på oss men för mig spelade det ingen roll för det var så underbart, allt kändes så bra.

Efter ett litet tag så började det bli ganska kyligt, han såg att jag frös och tog då av sig sin gråa stora kofta av märket Lacoste, han la den runt mig och kramade om mig, han luktade gott. Han kysste mig i pannan, sen kysste han mig på munnen och vi kysstes en lång stund.

När vi hade suttit där i ungefär en halvtimme, jag minns inte hur mycket klockan var, men de kändes som tiden stod stilla, då tog han upp ett cigarettpaket och tände en cigarett, med den där blåa tändaren med en naken tjej på, jag tyckte att de började bli lite knäppt för att han tog bort händerna från mig och kollade rakt ut i tomheten och mörket, han kollade mig i ansiktet och blåste röken på mig så att jag började hosta.

Han sa till mig att han vill göra mer med mig, för att han tycker om mig.
Jag tyckte att de lät så fel, men eftersom han var så underbar så sa jag att de var okej, men inte mer än att kyssas.
Han släckte cigaretten och puttade mig lite lätt på madrassen, det luktade unket på den, han la sig över mig och kysste mig, han drog upp min tröja och började knäppa upp mitt skärp.

-Nej, jag vill inte .

-Men kom igen, jag lovar att vara snäll! Sa han med en ironisk röst

-Nej…  sa jag oroligt.

Han släppte skärpet och fortsatte kyssa mig, han tog ner handen igen och samma visa igen, jag sa nej och han tjatade, men jag sa strängt emot.
Efter ett litet tag så gjorde han de igen, då tog jag tag i hans hand men han slog bort den, han knäppte upp mitt skärp, samtidigt som jag stretade emot och sa till honom att jag inte ville, så  knäppte han upp mina byxor och höll fast mig mot madrassen.
Jag började skrika.

-Shhh, det är lugnt, inget farligt ! du är väldigt söt. Han sa det och började låta väldigt läskig.

Jag försökte skrika, men jag kände mig stum, allt som var så underbart förvandlades snabbt till den värsta mardrömmen någonsin.

Han bara låg där, hans äckliga lem kördes in och ut i mig och han såg ut som ett monster, han var så hemsk och jag rev honom i ansiktet och då fick jag ett hårt slag i mitt ansikte.
Där blev allt svart.

Jag vaknade upp med en sprängande huvudvärk, jag försökte se mig omkring men allt var svart, där var jag helt ensam i mörkret och mina kläder var borta, kunde inte se dom någonstans och jag hade ont i hela min kropp. Det kändes som om jag hade varit borta i flera veckor, jag visste inte vad klockan var eller vilken dag det var, jag visste bara att personen som jag var förälskad i hade våldtagit mig och misshandlat mig. Tårarna rann ner för mina kinder medan jag satte mig upp mot väggen och försökte andas lugnt.

Där satt jag, ensam och övergiven, tankarna for igenom mitt huvud och det smällde i huvudet på mig.

Inom mig skrek jag på hjälp, jag kunde inte prata och jag var andlös.
-VARFÖR FINNS INTERNET!?!?  tänkte jag
Samtidigt som jag trodde att jag skrek på hjälp så visste jag att ingen skulle höra mig i vattentornet.

Nu satt jag där, i varje kvinnas mardröm, nu var det min verklighet.

Made by : Hillevi Thoor