Hela jävla tiden är gråten i halsen, varje gång jag är ensam så plågar det mig inuti, ni tänker antagligen. vad då för nåt skit?

och ja, det är en skitsak rent ut sagt. för er som inte vet, och inte förstår och inte ens försöker att tänka efter hur det känns för er..

Efter att det tog slut mellan en kille och mig, som ni sett bakåt i bloggen.. så blev jag en HELT annan person, ta det hur ni vill.. 
men enligt mig så blev jag en starkare människa, jag blev också ganska kräsen när det gäller kärleken.. 
Jag träffade killar hit och dit, men de blev alltid som att jag jämförde alla med mitt ex, ingen var som honom..

så de blev alltid så kaos.. jag kände mig elak och kall när jag gjorde så, så de tog slut eller så sa jag upp kontakten med de personerna för att jag inte ville att dom skulle känna sig som ett andrahandshjul för det var det sista jag ville.

jag trodde att jag hade kommit över honom.

SEEEEN började jag snacka med en kille, över telefon och internet, vilket aldrig har varit riktigt min grej efter en händelse för ett tag sen vilket jag också kommer komma till mer i bloggen.. iallafall, vi snackade, och blev ganska bra vänner, vääldigt bra vänner, jag kunde vända mig till honom vad det än gällde, hela tiden!
han var en underbar människa, han ställde upp för mig .. Sen bestämde vi oss skarpt för att träffas, jag pressade honom lite för att jag hade lite för bråttom, jag ville bara få se, få känna och få vara med honom, att inse att det inte bara var en dröm..
Under den här perioden gick jag igenom ganska mycket när en av mina närmsta vänner gick igenom en väldigt svår period, hon och jag var så tajta och hon gick igenom mycket, jobbigt och hemska saker, och jag fanns där, jag fanns där på ett sätt som jag tror att inte många skulle klara av.. inte så länge.. jag knäcktes totalt, det blev för jobbigt, jag orkade inte mer och jag blev helt enkelt deprimerad, jag höll på att gå in i väggen.. 
jag gick hos skolkurator och jag kunde verkligen inte gå i skolan, kom jag dit så blev jag yr och mådde illa, yrsel och svimanfall blev en liten vardag under en tid. vilket inte denna killen förstod eftersom vi bara snackade över telefon och internet..
Jag sa upp kontakten med många av mina vänner, jag bråkade med många och mycket med min egen mamma som jag inte brukar ha så mycket såna problem med annars. 
Inklusive Honom då, han blev så jäääävla sårad, och jag såg inte ens vafan jag hade gjort, jag var så jävla dum.. jag kunde gjort de på ett så mycket bättre sätt. Hans resa hit hände ju aldrig som ni kanske redan har förstått.. 
alla mina vänner gled ifrån mig, eller snarare tvärtom, jag gömde mig nog från verkligheten för att skdda mitt skal, som inte ens fanns kvar.. 
en dag, så fick jag någon kick i huvudet, då jag också hade börjat ställa mig på benen igen.. så tog jag kontakt med den här killen, vi hade inte haft en "break" länge.. men jag tog kontakt med honom. bad om ursäkt och försökte verkligen förklara vad som egentligen hänt. han godtog det inte till en början men de gick bättre för varje dag som gick.. jag blev lite som tidigare, besatt helt enkelt, jag ville prata meed honom ofta. jag insåg verkligen vilken UNDERBAR männsika den killen var.. när vi snackat som vanligt, enligt mig var det bra, och jag trodde verkligen han menade det han sagt och så. men EN dag, en dag jag var ute på en öde ö mitt ute i ingenstans så kollar jag facebook på telefonen, går in på hans facebook, och ser att han har ett jävla förhållande (!?!?) tror du attjag blev chockad? svar ja.. jag blev så jäääääävla ledsen, inte för att han hade ett förhållande, men för att han inte hade sagt något.. han visste att jag tyckte om honom, de visste han.. men inte ett ord. "FITTJÄVEL" tänkte jag "hade han varit här hade jag skjutit honom", sen var jag inte arg, jag blev ledsen, jag kunde inte sova, jag var helt tom i huvudet, kunde inte tänka klart. sen "glömde" jag bort det lite, då får jag ett sms, om fucking metallica.. och han är ju så jävla trög när jag försökte "leka kall" ..
det värsta, det är att han sa : men jag har ju ingen aning om hur länge de kommer hålla. 
SOM OM DET HJÄLPER!?!? ASSHOLE.
jag tänkte att han kan ju bara skita på sig, jag är vän med honom, och leker att jag kan accpetera det. går det bättre? NEJ. 
jag är förälskad i denna underbara kille. och ni tänker säkert " men varför fortsätta kämpa när han gjort så då?" jadu, jag har frågat mig samma fråga. varför så jävla svårt och bara släppa skiten? jag mår ju bara dåligt..

men nädu, hillevi är ju så jävla svaaaaaaaaaaaaaag. jag klarar det inte.. och jag vill inte, han betyder alldeles för mycket, jag älskar honom.. och även allt han gjort så betder han bara mer, det betyder ju att han också har dåliga sidor.. och jag var heller inte så jävla snäll mot honom heller.. 
men just nu. så vet jag inte vart jag ska ta mig till. jag kan inte få honom ur mitt huvud. ju mindre jag FÅR tycka om honom, desto mer gör jag ju de! .. och när jag är ensam.. så gråter jag bara.. och nej, detta är ett av mina vardagliga problem.. och imorgon fyller jag år.. TACK GUD, du måste älska mig verkligen. 

PEACE..

det har hänt en HEL del sen sist. vilket jag kan förklara senare.

men jag kom iallafall fram till att jag ska behålla bloggen, men inte bara behålla, utan också uppdatera! woho. ellenåt.

Jag kände att de var brist på något att skriva om, men nu finns de grymt mycket grejer i mitt huvud som jag mer än gärna skriver av mig..

imorgon när jag har tid kommer ett inlägg om CHILD GROOMING.

Have fun!

PEACE <3